Medlemspresentation, bildvisning & samtal

Caroline Jensen är fotograf och har i 10 år undersökt graffiti som konstart och fenomen. Hon är också leg psykoterapeut med egen praktik sedan 20 år, och kombinerar sina två professioner med ett djupt intresse för förändringsprocess. Caroline var dokumenterande fotograf för OMSTart Slussen 2015, del i Konstprojekt av Stockholm Konst i samarbete med Pärra ”Ruskig” Andreasson och textilkonstnär Kerstin Simonsson samt 12 graffitikonstnärer målade Kolingsborg som ett avsked innan det nedmonterades (bild från detta projekt).

Why do you write? (arbetsnamn) är ett försök att förstå vad som driver graffitimålare och hur skrivandet och målandet påverkar processen. Med frågor som handlar om identitet, process och skapande har Caroline, från ett utomstående perspektiv, under senaste tio åren, närmat sig graffitins värld. Hon har fotograferat konst och människor, åkt fram och tillbaka till New York, intervjuat graffitilegender och porträtterad dem i studio. Samtidigt som situationen för graffiti förändrats i Stockholm med en policy med nolltolerans mot graffiti till en stad med legala graffitiväggar, muralmålningar och ett Hall of Fame, Snösätra. Projektet dokumenteras i en bok med olika kapitel, i huvudsak från platser som är viktiga för scenen. Berättar om kulturen i Stockholm och New York men också genom möten med personer och porträtt.

”Graffiti gör mig glad, dess dragningskraft har varit min motor och uppdraget mitt eget. På vägen har jag porträtterat målare i studio och frågat dem om graffiti och vad som driver dem. Vad gör det med dem att skriva sina namn om och om igen? Hur har de fått sin tag och hur påverkar målandet och taggandet dem känslomässigt samt vilken betydelse har det haft i deras liv och för skapande av sin identitet? Under min resa genom fältet ställer jag mig frågar om min relation till graffiti. Vad är det för magi som gör att graffiti har blivit världens största konstform och även fångat mig i sitt grepp?”

- Caroline Jensen

Jesper Molin tog sin examen i fotografisk bild 2003 på Fotoskolan Studium i Göteborg. Vid sidan om sina uppdrag som fotograf arbetar han mycket med egna mer konstnärliga projekt. Alltid med iscensatt fotografi i fokus och gärna i serier. Pausen från den beställda bilden blir en plats för utveckling egna tankar. Samhällsnormer och existentiella frågor återkommer ofta i Molins verk. Han fascineras och inspireras av människans beteendemönster och hur vi styrs av fasta normer och inrutade mönster.

Socker
I serien Socker / Sugar (#1-11) har metoden varit avgörande och central för form och idé. Ett behov av att stanna upp och hitta utrymme i tid och rum.
Jag har sökt tillbaka till den enkla glädjen i att upptäcka och utforska. Metoden gränsar till ett nästan meditativt utforskande av former i smält socker. Då slumpen blir en del i metoden snarare än att utgå ifrån ett förutbestämt koncept finns paralleller till tankar om kontroll eller känsla, estetik eller koncept. Behöver det ena utesluta det andra, eller kan de olika motpolerna existera sida vid sida?

”För mig finns ofta ett behov av flykt till mitt inre dit endast jag själv når. När allt känns förbestämt av normer är det befriande att träda in i en värld av ingenting. Ett tomrum i tiden där allt är tillåtet och där inga krav finns. Mitt egna tomrum. Kanske skapas vårt allt från just tomrummet. Ett allt av oss själva, vår egen sanning, vårt livsmantra. ”

– Jesper Molin

Joline Klinga tog examen som grafisk formgivare vid Berghs, Stockholm år 2005. Parallellt med sina uppdrag som designer arbetar hon med egna fotobaserade konstprojekt. Basen är handgjorda collage av klippta fotografier från bilskrotar och bilder där hon använder sig själv som modell. Psykologi och filosofi som rör varseblivning, kognition och minnesprocesser är viktiga inspirationskällor, och i fokus står kroppserfarenheter och existentiell sårbarhet.

Loss of Innocence
Vad blir de själsliga konsekvenserna av ett trauma? I Loss of Innocence ställs offrets inre erfarenhet i centrum. Den tar upp frågor om existentiell ohälsa och helande efter en händelse som skakar om grundvalarna. Traumapsykologi som beskriver ”fragmenterat minne” har legat till grund för både arbetsmetoden och gestaltningen. Fenomenet innebär svårigheter att formulera en sammanhängande berättelse på grund av att hjärnan sorterar intryck annorlunda under stress. Däremot innehåller den ofta starka känslor eller frånvaro av känslor, och detaljer av osorterade sinnesintryck. Det inre och yttre händelseförloppet är två parallella historier med olika struktur och logik, en inre verklighet är inte en linjär och logisk berättelse. Hur skapas ett visuellt narrativ utifrån det? 

”Jag dras till att skapa ambivalenta bildrum som saknar visuell harmoni, kontinuitet och symmetri. Mina bilder är ett kontrollerat kaos av icke-linjära och förvrängda former och kroppar utan anspråk på fysisk realism. I det finner jag ett lugn och större ärlighet.” 

- Joline Klinga